Fjotten funderar

Jag har blivit mörkrädd. Insåg det när jag knatade hem från Linda för en liten stund sedan, huwwa! Jag har tydligen glömt hur det är att bo på landet :P Vi har badat bastu, druckit lite öl och snackat skit - trevligt trevligt. Min ständiga fras från förr har kommit tillbaka efter ett tag i skymundan. Den är iaf mkt användbar och mitt svar på det mesta vi diskuterar. "Karljävlar". Och så är det ju. Har fortfarande svårt att somna om nätterna, det känns tomt att inte ha någon där. Någon som snarkar en i örat och håller en varm. När jag tänker på hur fint vi hade och hur mycket jag saknar det, så blir jag ännu mer ledsen och det går inte att somna på ytterligare ett par timmar. Försöker finta bort min hjärna med korsord eller annat, men det hjälper inte. Som sagt, Life is a bitch. Jag har ärligt talat ingen aning om hur man hanterar det här - ska man äta en liter glass direkt ur förpackningen och sedan 8 kilo godis, eller ska man supa sig askalas och vakna upp hos någon fuling dagen efter, ska man...? ja jag vetifan vad som verkligen hjälper. Antagligen måste tiden ha sin gång och all den där skiten, men jag har inte tid att vara ett offer. Jag vill sova gott om nätterna igen och känna att livet har någon mening när jag vaknar. Just nu känns det som jag gör saker, utan att egentligen känna någonting. I don´t like. Hoppas det går över snart, jag behöver göra något meningsfullt. Annars blir jag tokig, och det vill vi ju inte. Men va fan, jag har tagit mig igenom värre saker. Och nu är vi där igen. "Tänk positivt, se det från den ljusa sidan" Egentligen kanske problemet ligger i att jag ska leka fröken duktig hela tiden och klara av allt som nån jävla hurtbulle. Jag kanske behöver gräva ner mig en månad eller två och vara ett riktigt vrak - saken är bara att jag inte vet hur man gör.