Gävle blir en fjott fattigare

Sitter här och slevar i mig nudlar efter jobbet, det ekar tomt i lägenheten. Mina möbler är borta, och snart jag likaså. På söndag rullar flyttlasset till sydligare breddgrader, den norrländska eran är över. Jag ska bli både smålänning, kalmaritjävel och sambo. Det sista klingar fint :) Äntligen får man vakna upp varje morgon bredvid en snarkande Glenn, det är lycka det!

När jag flyttade hemifrån byn i april förra året så tog det en jäkla tid innan jag kände att det var stan som var hemma. När vännerna ringde och frågade om jag var hemma så blev det ofta konstiga dialoger:

Hej, är du hemma?

Ja, jag är hemma.

Var hemma?

Hem-hemma.

I Älvkarleby?

Ja, hemma.

Men du sa ju hem-hemma?

Ja.

Hur som helst så kommer jag sakna vissa saker i den här stan, men minst lika mycket ska bli skönt att slippa. Människorna här är ofta helt likgiltiga, nollställda. Enda gången man kan se en gävlebo som visar känslor är en lördag kl 02.30. Vi här i norr måste tydligen ha sprit för att släppa loss. Och då jävlar släpps det loss. Påväg hem från jobbet inatt så kom den klassiska fem-i-tre-raggningen, lika smaklös som vanligt. En kille långt bakom mig vrålar som en desperat bäver; "Staaaanna, staaaanna, jag vill ha din fitta!" Det är så det går till i Gävle.

Idag har det bokats en tokbillig resa till Milano för mig och Glenn. En hunka var får vi punga ut för att flyga dit och hem, galet! Det ska bli skoj att komma till Italien, där har jag aldrig varit. Vi planerar lite för att eventuellt lägga upp vistelsen på följande vis; Milano-Rom-Venedig-Milano. Det blir vår första resa tillsammans, hoppas att den blir så där filmromantisk.

Innan dess ska jag åka till Barcelona. Malin och hennes au pair-familj är där och förhoppningsvis följer Flaxen med dit. Då blir det som på den gamla goda tiden :) Jag ska flyga hem från Madrid, så förhoppningsvis hinner man se sig om lite där också.

Nu är det dags för sömn, näst sista natten i Gävle...

Om man bleker sönder sina hjärnceller så får man faktiskt skylla sig själv.

Om man på fullaste allvar tror att det perfekta förhållandet existerar, då är man antagligen lurad eller oerfaren. Ett förhållande utan fighter är ohälsosamt, falskt. Har man ett sådant så beror det på att personerna i fråga är jävligt toleranta eller sjukt mesiga. That´s it.

Sen kan du givetvis välja att ha tillfälliga möten med killar som tycker om de sorters tjejer som kommer på natten och drar igen på morgonen. Killar som inte faller för ditt smetiga läppglans eller din personlighet, killar vars enda krav är att du är tjej. Sådana som kanske någongång ibland förgyller din vardag med ett litet patetiskt sex-sms. Har du tur kanske du till och med får ett mms, halleluja. Javisst, fortsätt sök bekräftelse i den sortens killar. Den sortens killar som aldrig någonsin kommer att erbjuda dig ett förhållande. Och sen kan du kalla det "att leva livet" bäst fan du vill.

Och en dag kommer allt att trilla av. Du kommer stå där med värsta Aschberg-flinten och undra vad det var som hände.

What´s wrong with you people?!

Jaha. Så har det gått en massa tid igen utan att jag bloggat. Precis som när man var liten och skrev dagbok. Jag gav upp efter tre dar. Hur som helst så har jag och pappsen varit "hemma" i Finland några dagar. Det var väl ungefär som vanligt. En farmor som reflekterar kring skvallret i SE&HÖR, en pappa som blir irriterad på sin mor, fast han är precis likadan själv. Och så jag, förstås. En fejktrevlig jävel, det gäller att göra gott intryck på släkten. Försöker censurera svordomarna och vara artig, trevlig.


Fan va skönt att vara hemma igen.



Helsingfors var i och för sig inte så dumt, fyndade lite prylar till lägenheten och 2 T-shirts. En till mig och en till Glenn. Men tyvärr älskling, det blev ingen "I love Suomi" denna gången.

Vad annat har jag att förtälja? Antagligen ingenting, förutom lite vardagsgnäll och sånt.

Vi kan börja med Rusta-incidenten. Jag skulle knalla dit och köpa lite grejor igår. Först kollade jag på deras hemsida, men länken till öppettider fungerade inte. Istället rotade jag rätt på ett reklamblad och kikade där - inga öppettider. Tillslut ringde jag till Rustas fukkin´upplysning och en gay:ig röst sa att "I Gävle har vi öppet till 17.oo" Bra bra. Jag bor på Söder och deras butik är benägen en bra bit bort på Norra. Eftersom jag blivit av med 2 cyklar på senaste tiden så var det bara till att traska iväg ditåt. Jag var framme vid deras fula ingång 16.03 och möts av en hånfull lapp med öppettider: Söndagar 10-16.

Vi går raskt vidare med nästa incident - Blocket-incidenten.


Jag la ut en annons där för några dagar sen, tänkte sälja lite möbler och sånt inför flytten. I min annons så skrev jag något i stil med att jag svarar i telefonen dygnet runt. Det jag menade var självklart att jag inte är svår att nå varken på morgonen, dagen eller kvällen. Det jag inte hade väntat mig var ett samtal kl 02.30 igår natt.

I=idiot
J=jag

I: Hej, jag såg din annons på blocket om möbler, finns dom kvar?
J: De är sålda.
I: alltihop? (med en ynklig besviken röst)
J: JAA.

Nu i efterhand undrar jag varför jag inte var lite mer bitchy...

McGills-eran är över. Ikväll var sista gången jag stod bakom deras lilla black jack-bord och delade ut kort till höger och vänster. Det känns lite dystert. Puben har varit mitt absoluta favoritställe att jobba på; trevligt folk, skitkul personal, bra musik, go stämning o.s.v Men det ska bli kul och deala i Kalmar också, får se om kalmaritjävlarna har kläm på det här med split och dubbel :P

Imorse vaknade jag snortidigt, innan kl 06. Jag var alldeles klarvaken och nervös som en bäver, skulle göra teoriprovet idag. Jag sista-minuten-pluggade hela morgonen innan jag traskade bort till vägvärket. Där fotades man i en liten dum automat som tog fula bilder. Mitt körkort kommer vara något i särklass; En trött brud med likgiltig blick och påsar under ögonen, en hårt sammanpressad mun och en huvudform som ser ut att vara hämtad ur "De tre vännerna och jerry" Jag ser ut att vara kanonbakis och nerdrogad. Glåmig. Uttråkad. Aggressiv. Som en sån tjej som det finns i varje klass i högstadiet - en som försöker förmedla attityden "Jag skiter i allt" och se nonchalant ut, men som istället ser ut som ett redigt fån. Hur som helst så klarade jag provet(56/65) och det är huvudsaken! I´m so happy. I´m so glad. Plattan i mattan, snart bli´re åka av, javesst!

Mina blommor håller på att dö igen, jag köper nya då och då. Men aldrig plast, våga vägra fejk. Konsekvensen blir ett dåligt samvete, jag känner mig som en lat oduglig människa som inte ens kan hålla ett par växter vid liv genom att slänga åt dem en skvätt vatten nångång i veckan. Det känns som att jag svikit dem på något sätt. De slokar i fönstret och det vilar något sorgset över det hela. I´ve killed the flowers. Again. Detta är nog ett tecken på att jag inte är mogen för varken katt eller kids än på ett tag. Det räcker med Glenn, han kan föda sig själv.