What´s wrong with you people?!

Jaha. Så har det gått en massa tid igen utan att jag bloggat. Precis som när man var liten och skrev dagbok. Jag gav upp efter tre dar. Hur som helst så har jag och pappsen varit "hemma" i Finland några dagar. Det var väl ungefär som vanligt. En farmor som reflekterar kring skvallret i SE&HÖR, en pappa som blir irriterad på sin mor, fast han är precis likadan själv. Och så jag, förstås. En fejktrevlig jävel, det gäller att göra gott intryck på släkten. Försöker censurera svordomarna och vara artig, trevlig.


Fan va skönt att vara hemma igen.



Helsingfors var i och för sig inte så dumt, fyndade lite prylar till lägenheten och 2 T-shirts. En till mig och en till Glenn. Men tyvärr älskling, det blev ingen "I love Suomi" denna gången.

Vad annat har jag att förtälja? Antagligen ingenting, förutom lite vardagsgnäll och sånt.

Vi kan börja med Rusta-incidenten. Jag skulle knalla dit och köpa lite grejor igår. Först kollade jag på deras hemsida, men länken till öppettider fungerade inte. Istället rotade jag rätt på ett reklamblad och kikade där - inga öppettider. Tillslut ringde jag till Rustas fukkin´upplysning och en gay:ig röst sa att "I Gävle har vi öppet till 17.oo" Bra bra. Jag bor på Söder och deras butik är benägen en bra bit bort på Norra. Eftersom jag blivit av med 2 cyklar på senaste tiden så var det bara till att traska iväg ditåt. Jag var framme vid deras fula ingång 16.03 och möts av en hånfull lapp med öppettider: Söndagar 10-16.

Vi går raskt vidare med nästa incident - Blocket-incidenten.


Jag la ut en annons där för några dagar sen, tänkte sälja lite möbler och sånt inför flytten. I min annons så skrev jag något i stil med att jag svarar i telefonen dygnet runt. Det jag menade var självklart att jag inte är svår att nå varken på morgonen, dagen eller kvällen. Det jag inte hade väntat mig var ett samtal kl 02.30 igår natt.

I=idiot
J=jag

I: Hej, jag såg din annons på blocket om möbler, finns dom kvar?
J: De är sålda.
I: alltihop? (med en ynklig besviken röst)
J: JAA.

Nu i efterhand undrar jag varför jag inte var lite mer bitchy...