Det är tisdag och jag gillar det inte. Tisdagar har nästan alltid varit lite meningslösa. Kom precis hem från Telenor och nu sitter jag bara här och skriver för skrivandets skull.

Det var ett par här igår och kollade på lägenheten. De skulle flytta ihop, bli sambos. Ett steg framåt. Själv tar jag två bakåt och flyttar hem sakerna till lilla Älvkarleby. Har inte bott där sen jag var 17 år.

Just nu far tankarna fram och tillbaka, vet inte riktigt hur jag ska lägga upp min aussie-tripp. Antingen ska jag göra en roadtripp med cykel, det känns lite inspirerande, eller också kanske jag slår mig ner som au-pair i Melbourne eller Adelaide. Ett annat alternativ är att resa längs kusten och stanna slumpvis lite här och där, fixa tillfälliga jobb och inte binda sig vid någonting. Det tål att funderas på.

Förövrigt så känns det fortfarande märkligt, men livet går vidare och det är huvudsaken.

10 orsaker att hata dig...

Jag hatar dig för att du säger att du kommer sakna mig, för du hade kunnat få vara med mig för alltid.

Jag hatar dig för att du pratar i rummet bredvid om lägenheter och annonser, utan att ens darra på rösten, medan jag får lägga all min energi på att inte bryta ihop på jobbet, för man gråter inte på arbetstid.

Jag hatar dig för att du försöker skämta och prata om småsaker, när du förstörde mitt liv och min trygghet på en halv minut.

Jag hatar dig för att du säger att det enda du vill är att kunna älska mig, men att det går inte. Tack, det värmer att höra att det är en omöjlig uppgift att älska mig.

Jag hatar dig för att det är jag som måste offra allt, igen. För att det är jag som måste flytta mina saker 55 mil åt ena eller andra hållet för din skull, medan du bär dina grejer i en kartong till andra sidan gatan.

Jag hatar dig för att du inte har några känslor för mig längre, för jag är samma tjej som jag var den dagen jag lämnade allt för att vara hos dig.

Jag hatar dig för att du inte sa någonting tidigare, för att du lät mig förlänga mina kontrakt på jobben och binda upp mig flera månader i en stad som inte betyder någonting utan dig.

Jag hatar dig för att jag aldrig någonsin kommer kunna lita på den kille som säger att han älskar mig.

Jag hatar dig för att du sa att du älskade mig fast du egentligen funderade över bästa sättet att göra slut. För att du sa att vi åker till Thailand i november, fast du visste att det inte finns en höst för oss två igen.

Jag hatar dig för att du inte älskar mig.

Men mest av allt hatar jag mig själv, för att jag älskar dig.

Kan fortfarande inte somna. Svullna ögon och trasig inuti. Det blir så när man gråter en hel natt, antar jag. Vet inte riktigt vad som hänt, förutom att min Glenn inte längre är min. Det känns förjävligt. Alla minnen, drömmar och planer spolades bort på en liten liten stund. Bara sådär liksom. Jag försöker samla ihop mig själv nu och fokusera på framtiden. Troligtvis innebär den att jag lämnar den här pissiga stan, säljer alla grejor och bokar en enkelbiljett till Australien. Då kommer det iallafall nåt positivt ur den här märkliga situationen.

Och kväll blir natt och tankarna för stora,

...det sjönk för djupt, nu har hon ingenting att förlora.

Året var 2007...

Men vad var det som hände egentligen?

Största händelsen: Flyttade från Norrland till Småland och blev till på köpet sambo. 55 mil till bocken, men det är det värt. Har fungerat bättre vad jag vågat hoppas på.

Resor: I april bar det av till England, en favorit i repris. Tillbringade några dagar i London och bodde hos Malin i Hackney :) Under sommarn blev det mumintrollens förlovade land, som alla andra somrar. Det hör till att tillbringa lite tid där, på gott och ont...Augusti bjöd på Spanien i form av Barcelona. En liten re-union med Bengan och Le Flax, vi flög dit olika dagar men fick några tillsammans. Bodde i centrala Barca, tack vare Malins au-pair familjs fixande. Vi degade mest på stranden och jag har nog aldrig ägt ett par så bruna ben som efter den trippen. Spenderade några timmar i Madrid också, då jag flög hem därifrån. Hur som helst så var Barcelona riktigt underbart, dit bär det garanterat av igen! Sedan höll jag mig i smålandet tills det blev dags för en liten kärleksresa till Italien. Jag och gubben Glenn landade i Milano och shoppade ett par dagar. Sedan tog vi ett nattligt 8-timmars helveteståg till Rom. Väl där hamnade vi i sunkhålan nr 1. Men efter hotellbyte bodde vi flott och upplevde massa kulturellt och vandrade runt ett helt land(!) Det var inte riktigt som vi förväntat oss, det där Italy - men allt som allt en lyckad resa.

Konserter: The Sounds - över förväntan. Lasse Lindh - ruskigt bra. Winnerbäck - Går ej att jämföra med när han spelar utomhus, men helt klart en trevlig tillställning. Takida - under förväntan, skärpning grabbar.

Jobb: Sommarjobb på VattenFall, närmre 1 år som croupier för Master Casino, lite extrajobb i baren på JackPot. Slutade med dessa i augusti och började jobba i Kalmar i september. Det blev hela 3 st jobb här: Telefonist hos Telenor, butiksbiträde i BR-leksaker, croupier för Cherry Casino.

Operationer: En. Nytt korsband, nya möjligheter. Knät är dock lite kinkigt fortfarande, kan bero på att sjukgymnasten var så scary att jag slutade gå dit...

smakupptäckt: Tsatsiki! Vampyrerna håller sig numera på avstånd.

Glatt minne: Studenten, en dag som blev ett fint minne. Det blev väldigt lyckat att slå ihop firandet med Lindas familj och att få tillbringa dagen omgiven av släkt och vänner, och little Glenny såklart :)

Sura minnen: När allt fuckade så att jag missade bussen till Kalmar på midsommar då jag äntligen skulle få vara hos min karl igen. Har fortfarande vissa aggressioner mot Swebus och deras bajsknuttar till chaufförer.

När jag kuggade på uppkörningen och Mr aparsle dessutom knäckte mig så mycket att jag ej vågat sätta mig bakom ratten sen dess.

Egoboost: Vann Agnes von Krusenstjerna-sällskapets stipendium för min diktsamling.

Övrigt: Det står helt stilla nu, får uppdatera sedan.