Det finns 2 ställen man kan bo på - Norrland eller civilisationen

Håhåjaja, det är ett ständigt flängande hit och dit - därav den totala bristen på uppdateringar. Studenten togs i början av månaden och jag antar att det börjar kännas på riktigt först till hösten. Hur som helst så blev det lyckat att jag och Flaxen hade vårt firande tillsammans - våra dåraktiga släktingar klickade ju direkt. Det blev egenhändigt hopsnickrade låtar av den Faxlinska släkten och min sida bidrog väl med sin blotta uppenbarelse. Natten med klassen var redigt skoj och vi började gräma oss över att vi inte totat ihop en klassfest tidigare. Så går det när man inte får arslet ur vagnen. På lördagen drog jag, Glenn, Andreas, Linda och Malin ut till Smörnäs och lekte friluftsliv. Malin hade flugit hem hit från London utan att berätta något så man blev rejält paff när hon kramade om en efter utsparken. Iallafall så blev det en trevlig vistelse, det var skitskoj att lyssna på när Flaxen och Andreas tjabbade som ett gammalt gift par som inte penetrerat på 17 år. De fick liksom inte in den rätta knycken i kanoten, de kom i otakt och det var som upplagt för tjaffs. Lindas humör gick i en stadigt nedåtgående kurva och hon vrålade "MEN GUBBEN" med en inte så dold underton som tycktes säga "Om du inte skärper till dig snart så klappar jag till dig med åran, karljävel" Jag och Glenn däremot, vi gled fram genom vattnet som en inoljad säl. Väl i land så försonades det bråkande paret och Malin ja, hon var väl lika glad som alltid, om inte ännu mer hyper såhär på hemmaplan. Vi grillade, köttätarna åt allt möjligt som härstammar från ko och själv så garnerade jag ofrivilligt mina kycklingfiléer med ett 3cm tjockt sotlager...

På måndagen efter alla festligheter så bar det av till the real norrland, Gävle är faktiskt någonting helt annat - nästan som Uppsala fast med mindre provocerande dialekt och med en bock i juletid. Nåväl, det var dags att knega för VattenFall igen och först åkte vi upp till hålan som gud glömde eller förträngde - Sourva. Det var 2 grader varmt och under natten snöade det på fjälltopparna. Efter den mardrömsstarten så blev det lindrigare och vi jobbade på riktigt bra. Dock tog det på psyket att vistas däruppe bland renar och isolerade samer. Norrland är nog det enda stället i Sverige där man utan att generas kan döpa sin schäfer till Seved och vägra införa vegetariska alternativ till renskav och burgare. Dessutom verkar det bara som att Telia-nätet har letat sig upp till dessa obygder. Jag skulle fylla på min telefon med Comviq men möttes av en tvivlande blick:
"sa döh kommvikk? Dä funk int här. Ja sälj nästan aldrig dä, dä ä ingen som köp. Här använd vi Tälia"

Efter att ha jobbat i sisådär 8-9 dar så kom jag hem till Gefle igen. Det var bara att packa upp paltorna och packa ner nya. På torsdagen begav jag mig åt rätt håll istället, ner till Kalmar och min älskling. Det blev ett sjuhelvetes strul med resan - det var kontroll av järnvägsspår, det var personalbrist, förseningar, det var swebusexpressfittor och för mycket bagage. Det var helt enkelt onda makter som hade utsett mig till member of the month. Det var så mycket trassel att jag inte orkar redogöra för det här, även fast jag är en gnällkärring i de högre ligorna. Tillslut anlände jag iallafall och det kändes härligt att träffa Glenn igen och få se vår lägenhet för första gången. På midsommarafton regnade det så vi stannade inne hela dagen och spelade tv-spel, kikade på film och åt god mat. Dagen efter var det Glennarts födelsedag och dessutom fint väder. Vi drog över till Öland och shoppade lite, svullade pizza och traskade ut till Köpingsvik. På kvällen gick vi ut i Kalmar, hamnade på Ernesto in Totale, fan jag kan inte låta bli att tycka att det namnet låter jävligt snajsigt, även om det är en liten touch av tönt över det hela. Ullis blev fUllis och tillslut mer därtill. Full som en kastrull och inte vid god hälsa, stackars Glenn fick inte mysa på självaste 25-årsdagen, ty Ulle-Bulle valde att slockna direkt...
Vi har målat hela lägenheten utom köket nu. Vardagsrummet är rött, hallen orange-gul och sovrummet i en mörk kall lila nyans. Inte ens Ernst hade kunnat få till nåt så fräckt! Det kommer bli Kälmars snoffsigaste lya, I promise.

Min karl skulle börja jobba på onsdag så han åkte hem till Ronneby på tisdagkvällen. Jag hade inget bättre för mig än att följa med, det var skoj att träffa hans familj och att få några extra dagar tillsammans. Vi har ätit gott, spelat kort, fikat, knatat runt i Brunnsparken och även avlagt ett besök på affären "Godishörna". Det retar mig lite att det inte heter Godishörnet, Godishörnan, Caramel on the corner, The Candycorner eller vad fan som helst - bara inte Godishörna. Men visst, det är orginellt och kanske lite småcharmigt? Njaae...

Always look on the bright side of life

Kom nyss hem från jobbet och upptäckte att det var lika ljust ute som när jag gick hemifrån, vilket alltså betyder sommar. En sommar som tar sin början med 5 plusgrader och en visslande gubbe. "Always look on the bright side of life" sjunger han när han kommer cyklande längs gatan. En låt med vettigt budskap. Ändå tänker jag att "shit, om tre veckor blir det mörkare igen" Det är alltid samma sak, man längtar efter sommaren och helt plötsligt är det oktober...Men det är väl så, att tiden går fort när man trivs. Jag mötte några ungar på vägen hem och tänkte att de nog hade varit på någon privatfest och hånglat, så som man själv gjorde på den tiden man inte hade åldern inne. Då pussades man med 86:or och drack hembränt tills kroppen sa ifrån. Det var härliga tider med tjejligan. Nu jobbar jag nästan varje helg, men det är inte heller fel. Ikväll jobbade jag på O´learys, Club Monster har flyttat in där på fredagar så det var Rock N´Roll och svartklädda människor för hela slanten. Av någon anledning tycks jag tilltala hårdrockare, fast jag varken bär nitar eller skinnbrallor. En var alldeles till sig och jag fick en inbjudan till hotellrum 24. Jahaja, nummer 24 var det. Javisst. Klipp dig och skaffa ett jobb, karljävel!

Igår fick min Glenn nycklarna till vår lägenhet och vi har varit tillsammans 3 månader nu. Det låter lite, jag vet - men det känns helt enkelt förjävla bra! S..S..S..Sambo! Javisst, givetvis. Det är det vi ska bli, sambosar :) Måtte vi inte slå ihjäl varandra!

Imorgon(idag) är det studentbal och Fjotten kommer vara klädd i blått och för ovanlighetens skull ha håret uppsatt. Sen ska natten dansas iväg med klasskamrater och sedan är den ett minne blott. Jag hoppas på solsken så att jag kan minnas en ljus bal om 45 år...